En medborgerlig plikt är det, ja det är ett brott om man inte gör det. Som en god finne skall du givetvis hålla dig borta från allt svenskt. Svenskarna är ju äckliga, självgoda och ytliga.
Det må vara hur det vill med det svenska folkets lynne, men i varje fall jag ändrade min åsikt om våra grannar i väst för ett par månader sedan. Vad som slog mig var att de aldrig någonsin har gjort oss något ont. Snarare tvärtom, då man läser historieböckerna. Alltid har de stått oss bi, då vi hörde till Sverige under hundratals år så förtryckte de oss aldrig, tog aldrig ifrån oss något. Och då vi utsattes för krig så tog de emot våra unga med öppna armar. Så varifrån kommer detta agg? Ve oss om det allena är från ishockey!
Kanske det är en del från ishockeyn det kommer. Nog erkänner jag att också jag jublade då vi i fjol vann över våran storebror i världsmästerskapet. Men kanske vi kunde ha slutat där? Med jubel i våra tysta vrår? Hur som helst så gjorde vi det inte, utan vi gjorde narr av svenskarna så mycket vi bara kunde. Och igår upprepade historien sig då Tre Kronor åkte ur vm tidigare än väntat. Man kan ju fråga sig vem som vinner på allt kiv.
Tidigare kallade jag Sverige för vår storebror. Och jag tycker att det är ett ganska passande namn. Sverige har funnits längre, har en stoltare historia, har flera invånare, är bättre på sport, är bättre på kultur, bättre på infrastruktur, bättre på det ena och det andra. Givetvis kan man käbbla emot dessa påståenden men poängen ligger inte i detaljerna, utan i helheten. Sverige är ett större och starkare land, det har en större del i världshistorien, och med sin banbrytande jämställdhet får de idag massvis med uppmärksamhet.
Men låt vara så. Låt Sverige vara vår storebror!
Och eftersom detta ändå skall röra kultur så tänkte jag bjuda på två vackra sånger från Sverige. Först nationalsången i den smörigaste förpackning jag någonsin hört...
... Och sedan två sånger, varav den senare alltid frambringar en tår ur mina ögonvrår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar