Något vackert

Det finns en tid för polemik, men den tiden är inte i dag. Låt oss just nu i stället rädda något vackert!

En gömd skatt

Himmelriket är likt en skatt, som har blivit gömd i en åker, heter det visst. Tänk om du skulle få höra om denna åker, då skulle du jaga den med all din kraft. Denna åker är Kyrkan!

Som uppvuxen i en väckelserörelse har jag fått uppleva glädjen över att få samlas med kristna bröder och systrar. Att sitta i kyrkbänken med jämnåriga är en svåröverträffad upplevelse. Vi delar samma tro, vi har samme Herre.

Dessa samlingar då kyrkan är full med unga och gamla är dock en onaturlig företeelse. Tyvärr är Finland inte det land där vi har så många uppriktigt troende på varje ort att kyrkorna varje söndag svämmar över. På denna punkt blir jag dock gärna motbevisad!

Den tomma katedralen

Problemet uppstår söndagen efter den stora evangelifesten på bönehuset, då du blivit så inspirerad att du vill ta del av Guds gåvor i hans Kyrkas hägn. Och så ekar kyrksalen så tomt och stort. Allt liv tycks ha stannat utanför. Den ensamma ungdomen har svårt att finna någon under 80-sträcket. Hela förra våren kämpade jag med detta. Långa bilfärder till den församling som jag upplevde att ännu förkunnade Guds ord - och så gapar den tom. Den underbara psalmen lyfter aldrig riktigt, kyrkans förbön är inte fullt så trosviss och syndabekännelsen tycks vara det enda som drar nytta av stämningen.

Men så... Ett bekant ansikte strax innan högmässan skall börja. Hela mitt inre tycks svälla över av lycka. Min gode kamrat stiger över tröskeln och han sätter sig bredvid mig. Ingen prat behöves, nu råder i stället andakt. Och vi vet ju var vi har varandra - samma tro och samme Herre.

Det är inte lönt att klaga. Om ett hus rasar så kan det bero på två orsaker, byggstenarna eller byggnadsmästaren. Låt mig försäkra dig om att det inte är något fel på Mästaren. Igenom tvåtusen år har ritningen för Kyrkan varit välgrundad i Ordet och Sakramenten, och än står hon fast - trots att tiderna stormat. Denna byggnads fall beror endast på stenarna.

Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje. (1 Petr. 2:5)

Lovets offer

Att liturgin är underbar, det är ett faktum. Om det råder en annan åsikt hos dig får du antingen gå din väg, sörja över den döda tron och uppsöka frikyrkorna. Eller också kan du försöka lära dig den, såsom den har varit och förbliver. I det liturgiska samspelet har Guds församling i alla tider kommunicerat med sin Herre. Det är en förnimmelse av det eviga gudstjänståret som evigt varar inför Lammets tron. Det är Bibelordet gjort levande och satt i en tydlig kontext.

Det finns en tid för polemik, men den tiden är inte i dag. Det finns också en tid att lära sig liturgi, den är i dag om du så vill (men inte i denna text). I dag är tid att rädda något vackert. Och jag har en lösning.

Ta en vän till kyrkan! Kyrkan är ju gemenskap. Tillsammans kan ni då fundera på vad de olika elementen i gudstjänsten betyder. Vidare kan ni göra prästen till den lyckligaste på jorden och fråga honom om vad hans kära kyrkorum bjuder på för symboler. Ni kan sjunga Herrens ära tillsammans med kyrkan i alla tider.

Min själ skall lova Herran,
mitt hjärta prisa hans namn.
Han är från oss ej fjärran,
han sluter ej för oss sin famn.
Vår synd han oss förlåter
och helar all vår brist,
med nåd oss kröner åter
och frälsar oss förvisst.
Vår ungdomstid han mättar
med fröjder utan tal
och ålderns börda lättar
och hjälper oss i dödens kval.

Ta en vän till Kyrkan!

Herrens usle och friköpte
Samuel Erikson