Man kan ju fråga sig hur musiklivet såg ut då Mozart och Haydn levde? Man kan också läsa vidare och få svaret.
För det första är det alltid viktigt att poängtera att den klassiska musiken alltid har haft "fiender" i folkmusik och annan mer trallvänlig musik. Dock har klassisk musik länge (och är väl ännu idag) varit obestridd ledare bland de allra högsta samhällsklasserna. Om det är bra eller dåligt berör jag inte här men den klassiska musiken lever ännu idag, oberoende om man tror på det eller inte. Musiklivet under klassicismen (1700-talet) är givetvis för komplext att helt täcka i ett litet blogginlägg men jag tänkte vidröra några av de viktigaste elementen.
Många tänker direkt på orkestrar när de hör orden "klassisk musik" men faktum är att orkestern är en förhållandevis liten del av den klassiska musikhistorien - måhända sedan att de kanske vackraste verken är skrivna för orkester. En mycket större del (rent kvantitetsmässigt) av historien heter kammarmusik och ordet lär på något ska betyda "musik för vänner". Själv tycker jag att "musik i en kammare" skulle vara en mer proper översättning.
Nåväl. Hur såg då dessa kammarmusikband ut förr i världen? Kammarmusikensamble, om jag får be. Idag har vi mängder av olika banduppsättningar, vi har två gitarrer, trummor, bas och sång. Man kan slänga in en synth om man är häftig och gitarrer hur mycket som helst. Banden såg lite annorlunda ut då det var Mozart och Haydn som höll i pekpinnen.
Den vanligaste kammarmusikensamblen kallas för stråkkvartett och är en ganska enkel sammansättning av musiker. Två violiner, en altvionin (för den oinvigne: om man kisar kan det likna en stor violin) och en cello (om man blundar kan det likna en enorm violin). De två violinstämmorna kallas för violin ett och violin två.
Nedan skall du nu få höra ett underbart exempel på en riktigt vacker stråkkvartett, skriven av Joseph Haydn, det är andra satsen ur "kejsarkvartetten" som har fått ge melodi till den tyska nationalsången. Också är det en mycket duktig kvartett som framför.
PS. I dagens toleranta samhälle utgörs en stråkkvartett av vilka stråkinstrument som helst, i valfri kombination. Men två violiner, altviolin och cello är den klassicistiska standarden. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar