Först blir det en sång av Carl Michael Bellman (1740 - 1795), ur Fredmans epistlar, #72. Den lär ska vara en snuskvisa men den är mycket vacker för det! Fred Åkerström (1937 - 1985) sjunger.
Sedan får ni se en överdrivet gullig bild på den svenska vintern. Men i varje fall jag finner bilden trevlig att se på. Målad av Bengt Nordenberg (1822 - 1902) i en så nationalromantisk stil att det bara puttrar svensk folksjäl ur den.
Bengt Nordenberg - Vinterfärd |
Och till sist bjuder jag på vad jag skulle kalla min älsklingsdikt. I rörelse, skriven av Karin Boye (1900 - 1941). För mig handlar den i princip om att finna lyckan i sökandet efter densamma.
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Aaaah, var det du som kommenterade? Kunde inte få fram din blogger-profil ;)
SvaraRaderaJo det var det.
Radera