Mitt svar på saken, goda läsare, lyder att det stämmer. Hängslen är från en svunnen tid, hattar hör till snobbarna i samhället och kostymer har ju onekligen en saftigare prislapp än t-paitor. Så är det bara.
Men...
Om du börjar tänka lite utanför boxen så blir saker och ting plötsligt alldeles annorlunda. För det är något med hängslen, bara något. Det är svårt att sätta fingret på precis vad det är. Men en man vars byxor bärs upp av hängslen, det är något kring honom.
Likaså hattar. Visst kan man säga att de är komplett daterade och att ingen använder riktiga hattar längre. Och även om huvudbonader överlag verkar uppleva någon sorts renässans så är den ordentliga manshatten en utdöende art. Men den man som tidigare adresserades med pojke blir omedelbart kallad herreman i hatt i fall att han bär den väl.
Kostymer. På samma sätt som jag anser att det finns en objektiv skönhet med den så kallat klassiska musiken tycker jag att en välskuren herrkostym ackompanjerar en man så väl som knappast något annat plagg. Likaså ser jag egentligen inte kostymen som ett festplagg, utan en fin bruksvara. Och som jag brukar säga: hellre en t-skjorta på kroppen, än en frack i skrubben. Man måste bära sina kläder, annars är det ingen vits att man äger dem.
Och denna vecka har jag införskaffat tre stycken rätt så ovanliga ting att trä på kroppen, och jag har skaffat dem på tre lika ovanliga sätt.
Jag kunde skriva om skorna jag hittade på loppis för 2 euro som tillverkaren säljer för 450. Likaså kunde jag skriva om den vita halsduken som helt enkelt är mycket stilig. Och jag önskar att jag kunde skriva att jag inte tänker skriva om det. Men det gjorde jag ju redan.
De tre saker som jag egentligen hade tänkt skriva om hittas härifrån till slutet.
 |
| En hatt |
Som jag tidigare bedyrat så har jag ett lynne för hattar, och jag äger själv ungefär en handfull huvudbonader som jag cirkulerar mellan. Nu har jag dock hittat kronan i min samling. En Homburg hatt. Vad är det då som är konstigt med detta? Att den kostade 5 euro. Och den är stor, hård och traditionell. Och om det är insidan som räknas är min hatt otrolig, för dess fodring är underbart charmig.
 |
| En plastrong |
Slipsen och flugan börjar ha ganska starkt fotfäste bland till och med tonåringar så har inte plastrongen ('ascot') riktigt samma säkra plats i herrgarderoben. Men i min skulle den gärna få ha det. Dock är de få plastronger man hittar på tok för dyra för min smak, de kostar kring 80 euro, och det går ju inte för sig. Så jag var inne i en tygbutik här om dagen och köpte en remsa silke för samma belopp i cent. Sedan köpte jag nål och tråd och sydde in kanterna (fult och slarvigt, men det kommer inte att synas, och jag kan inte bättre) så att de inte skulle rispas upp. Så nu har jag en - i och för sig inte helt regelrätt - plastrong till i min samling.
 |
| Ett fickur |
Då armbandsuret började användas av män vid förra seklets början var man lycklig över att inte behöva plocka fram uret ur fickan för att kolla tiden. Intressant nog har vi gått tillbaks till detta i och med våra mobiltelefoner. Själv har jag länge trängtat efter ett fickur att plocka ur vestfickan, och i dag besannades drömmen. Jag hittade ett fickur av märket Waltham och parade ihop det med en kedja. Det är otroligt charmigt, man vrider upp det, ställer tiden genom att fysiskt dra i visarna. Dessutom tickar det rätt så högt så jag känner mig som en kung.
Moralen med detta är alltså att besöka loppis, och tänka lite utanför lådan. Är själv mycket nöjd med min nya plastrong som tillkom ur nästan tomma intet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar