Året är 1450. Allt i samhället kretsar kring kyrkan. Musiken, litteraturen, konsten, ekonomin och givetvis tron.
Också hur man klär sig styrs av moralen under den sena medeltiden. Man visar inte särdeles mycket hud:
Renässans klänning |
Speciellt musiken kretsar kring kyrkan. Notskrivningen är knappt uppfunnen och bardernas sånger faller i glömska då deras kropp läggs i mullen. Därför är all dokumenterad musik uteslutande kyrkomusik till dags datum, för kyrkan är de enda som har medlen att dokumentera den. Men detta år föds en man som tar saken i egna händer och gör något alldeles häpnadsväckande som kommer att revolutionera skaldekonsten i fortsättningen. Han komponerar nämligen en sång om sig själv där han i förtvivlan utbrister att han kommer att sakna staden Innsbruck. Han namn är inte historikerna alldeles överens om, men vi brukar kalla honom för Heinrich Isaac.
I England föds år 1505 en man som gör som så många före honom har gjort. Och som bevisligen en oräknelig skara gjort efter honom. Mannen heter Thomas Tallis och han skriver strikt kyrkomusik, och mycket vacker sådan. En kort men trevlig sång går under namnet If ye love me och framförs här under en ekumenisk sammankomst i Westminister Abbey.
Under slutet av 1500-talet står kyrkomusiken inför en kris. Samtidigt som reformationen samlar vanliga människor som sjunger vanliga sånger så håller den katolska mässans musik på att bli ouppfattelig. Man hör inte orden eftersom de ofta mer än fyra stämmorna har egna melodier och textrader som förskjuts. Den enkla mannen i kyrkbänken som redan har svårt att förstå det latinska språket har det inte lätt. Men Giovanni Perluigi da Palestrina föds i Italien och fortsätter med samma mångstämmighet men sätter stavelserna samtidigt. Detta löser i stort sett problemen.
Fortsättning följer...
* * * roxx-online.com * * *
* * * roxx-online.com * * *
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar