fredag 19 oktober 2012

Ta det lugnt

Owe Wikström
Nu som då kommer man till besinning.

God förmiddag bästa läsare!

Under perioden torsdag till torsdag spottade jag ut 14 inlägg, för mig är det en mycket hög frekvens. Du får själv göra matematiken.

Inte bara har det bringat mig mycket lärdom, utan det har också gett mig många läsare. Jag hade 50 läsare den 17:e oktober. Roligt, kunde man ju tycka. Och jo, visst, det var mycket roligt.

Men jag kom till besinning.

En längre tid har det nämligen grämt mig att jag inte har något intresse för litteratur och således går miste om en stor bit i den kulturella kakan. Så jag tog slag i saken och plöjde igenom Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga. Och det var en litterär upplevelse och en sinnrik berättelse, och det gav mersmak.

Så var det min far som tog fram en bok av Owe Wikström, bokens titel var Långsamhetens lov. Jag började läsa och blev fast på direkten. Nu har jag inte läst hela boken men redan i de första meningarna insåg jag vad jag har hållit på med. Jag har jagat efter vind.

Syftet med denna kulturblogg har visserligen att lära mig själv och andra om kultur. Men det erkänner jag att en stor del också var för någon form av berömmelse. Och att en dag nå livsstilen då jag verkligen får gå omkring i hög hatt och silkeshandskar, då man går på alla föreställningar, diskuterar all litteratur och förstår djupet i all poesi. Kanske att man då skulle bli lycklig.

Det var i det ögonblicket jag insåg att min vän hade rätt, att man kan bygga stora borgar på bakgården.  Jag måste hitta tillbaks till mig själv. Vardagen måste uppskattas, och det hjälper inte precis att tänka på finkulturen och konsumtion av dyra festplagg och hantverkare.

Nej, man måste ta det lugnt.

Under mitt höstlov har jag nästan bara suttit framför datorn och drömt mig iväg till högkulturens platser där allt är vackert och där problemen inte finns.

Det är alldeles befängt. Klart att de finns.

Planen är absolut inte att sluta med kulturbloggen, men jag skall skruva ner tempot och tänka på varför jag egentligen skriver. Och hoppeligen ge mina läsare högklassiga inlägg om relevanta saker. Med ordentliga bilder, hade jag tänkt. Så fortsätt med responsen, det är så roligt då det kommenteras!

Som vanligt lämnar jag er med orden: tackar som läser!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar