Marskalkens vädjan

Har tagit mig i an läsning av en mycket intressant bok, vid namn Minnen. Boken är skriven av landets Marskalk Mannerheim och är hans levnadsteckning.

Det är min förhoppning, att det väsentliga av de upplevelser och lärdomar livet skänkt mig skall kunna lända till upplysning och vägledning för de släkten, på vilkas skuldror Finlands välgång i nutid och framtid vilar.

Så lyder slutklämmen i författarens förord. Speciellt den allra sista frasen ekar i mitt sinne länge efter läsningen. Det är verkligen på våra skuldror – dina och mina, kära medborgare – som vårt lands framtid vilar.

Prisar vi säkerheten, utan att själv ge polisen all information vi har, fullgöra värnplikt eller vara goda medborgare? Hyllar vi skolorna, fast vi inte flitigt studerar och hjälper lärarna, eller själv blir en i lärarkåren? Älskar vi Kyrkan, utan att värna om den? Allt hänger på våra skuldror.

I stort och smått. Om du vill bo ett rent och snyggt kvarter så är det ditt ansvar att göra slag i saken. Skräpa inte ner eller ordna städtalko. Klagar du på kulturlivet så är det dags att du själv bidrar, speciellt i lilla Österbotten är det en rätt enkel sak. Exemplen är oändliga.

Vad bidrar du med till Finlands världsberömda välstånd? Eller lever du bara för din egen vinning? Hur orättvist är det inte att njuta av frukterna av vårt goda land, men aldrig själv bidra.

Några rader från ett minnesmärke från frihetskriget på Vasa gravgård dyker upp för mitt sinne. Forna släktled har offrat allt. Lever vi bara för egen vinning eller är vi beredda att underkasta oss?

Mitt land!

I dina söners vakt

I dina unga hjärtans makt

Har Herren all din framtid lagt

Och där står Finlands öde.

Nu frågar Marskalken: Vad kan du göra för ditt land?