I stället för appar - Del 1

Sociala medier versus verkligt umgänge

Allt sedan högstadieåldern har jag varit närmast besatt av tanken att ha ett jobb som inte kräver någon internetuppkoppling. Vartefter åren gått har jag insett att det kanske är för mycket begärt. Under denna ungdomstids besatthet visste jag föga om facebook, instagram, twitter, snapchat och så vidare i all oändlighet.

Nu när jag känner till dessa ”sociala” medier kan jag bara konstatera hur mycket jag ogillar dem. Visst har de sina fördelar. Men det har droger också. Fördelarna kan du säkert räkna upp själv, och de är nog så många - det erkänner jag.

För min egen del tycker jag mig märka att ju mer jag är aktiv på sociala medier, desto mindre aktiv är jag i verkligheten, och vice versa. Snarare endast den senare nämnda vägen. När jag finner mig ensam och drabbad av någon sorts social apati, då aktiverar jag mig på sociala medier som ett substitut. De perioder jag umgås med mycket folk finner jag aldrig behovet av att yttra mig på internet - verkligheten duger bra.

Det blev givetvis extra tydligt för mig då jag första veckan utan smarttelefon gjorde min värnplikt. Jag kände mig totalt avskuren från omvärlden eftersom jag inte hade någon dator eller andra uppkopplingsmöjligheter. De första dagarna var rätt så chockerande, men efter dem har jag varit oerhört glad över att jag numera inte har någon telefon att smita till om samtalen blir tråkiga - det gäller hädanefter att dra sitt strå till stacken. Du har faktiskt ett ansvar i en konversation, den rullar inte på utan dina ansträngningar. Men det är värt besväret tusen gånger om!

Man behöver inte ens ha en brasa för att ha det trevligt, en annan person är allt som krävs.

Att veta eller att inte veta, det är frågan (när man inte kan googla)

För ett par veckor sedan kom jag och två av mina goda teologbröder att fundera på något, det var väl en historisk persons gärning eller något sådant (jag minns inte längre exakt, men det är oviktigt). Vi fann oss själva i en mycket skön situation, i okunskapens. Ingen av oss hade en blekaste aning, och ingen av oss ägde någon smarttelefon att bistå.

Hur länge sedan var det som du hamnade i en sådan situation? Säkert ganska länge sedan. Telefonen är ju alltid där, inte sant? När man gör sig av med sin telefon blir man plötsligt bra mycket dummare på en gång. Eller smartare.

Plötsligt tvingas man till kunskap och vetskap. Nu måste man komma ihåg gatunamn, viktiga årtal, personers födelsedagar och kyrkoåret, och all annan information som inte längre finns i din ficka måste flytta in i din hjärna. Till en början är det mäkta skrämmande, men rätt så belönande också. Tänk, du måste lära dig saker, så fantastiskt!

Dessutom blir källkritiken (den akademiska vetenskapens stolthet) mycket viktigare. Inte kan du längre säga: det står på Wikipedia att… Dan måste säga: Runeberg själv skriver…

Bildning genom böcker.