torsdag 13 november 2014

I stället för appar - Del 4

Nyhetsförmedlingens syfte
Två scenarier, 1: Du vaknar upp ur din brokiga nattsömn med hörlurarna virvlade runt hela din kropp, du vänder dig i diset och plockar fram din iPad och börjar surfa runt på olika nyhetssajter, vad har egentligen hänt i världen? är din fråga, ju längre bort desto bättre.
Eller 2: Solen stiger över Kristinestads socken. Åter en dag har grytt av Herrens nåd, och du drar undan gardinerna och känner havets bris svalka ditt ansikte. Allt som betyder något finns egentligen här och nu, hustrun, ungarna, huset, vännerna och arbetet. Men så kommer hunden springande med morgonens tidning, Sydösterbotten, eller Sydin som den alltjämt kallas i folkmun är ännu rykande färsk och doftar trycksvärta.
Eftersom det inte är bråttom någonstans sätter du dig ner och läser en god stund, med kaffet och kanelbullen på bordet bredvid. Så läser du att din avlägsna släkting från Henriksdal skall gifta sig, det var väl roligt! Dessutom står det att Kössin-hallin skall stängas, förargligt! I söndagens gudstjänst predikar någon som heter Granlund, det skall bli intressant! Till sist står det om att stora oväder är att vänta, som vanligt, bäst att vara redo för utryckning, tänker du, som van frivillig brandkårist.
Själv prenumererar jag numera på tidskriften Turun Sanomat, en innehållsrik tidning som hjälper mig veta vad som är på gång i landskapet, liksom det även lär mig att hantera det finska språket. Av samma orsaker har jag numera en liten radio på mitt bord. Hur bråttom är det med nyheterna egentligen? Jag kan inte annat än hålla med om Åbo underrättelsers underbara valspråk: livet är lokalt.
Din stuga?
Dyrbar underhållning
Hela kulturvärlden är i gungning tack vare den fria information som internet bidrar med. Jag vet att det är en ganska invecklad historia och att också CD-producenter alltid dragit artister vid näsan. På något sätt vill jag ändå tro att moderna strömmningstjänster alltjämt bidrar till ett sämre klimat för konstnärer.
Professionella skådespelare som jag träffat bedyrade att de aldrig någonsin skulle ladda ner en film. I en så tuff bransch är varje såld film ett steg i rätt riktning. Det handlar inte bara om de konkreta pengar som dras in, utan om så mycket annat. Vilken uppmärksamhet säljsiffrorna får, blir det alltså en fortsättning eller inte. Det handlar om filmförlagens inkomster, har de råd att fortsätta betala lön åt skådespelare om filmen säljer dåligt? Troligen inte.
Numera har branschen hunnit upp, sägs det. På Spotify och Netflix betalar man ju för musik och film. Utan att vara desto mer insatt i de faktiska siffrorna så vill jag bara konstatera några enkla fakta. 9,90 € i månaden för så mycket film eller musik man någonsin kan drömma om - kan det verkligen vara sant, ger det den utdelning till konstnärerna som de är värda?
Själv vill jag understöda den lokala konsten och kulturen, den är bra att ha. Nej, rättelse, vi måste ha den! Winston Churchill lär ska ha frågat sig när man föreslog nedskärningar i kulturbudgeten i krigstid: then what would we defend? Jag vill delta när jazzband spelar på krogen, se på teater och konstutställningar, lyssna och understöda Åbo Filharmoniker och så mycket mer. Ju mer sällan man gör sådana saker, desto mer speciella blir de! Och har jag inte råd så är jag hellre utan - inte har det dödat någon att ha tråkigt (det föder faktiskt kreativitet).
Det går faktiskt att underhålla sig själv...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar