Fyra målningar

Innan jag skriver något mer vill jag poängtera att bildkonsten på inget sätt är mitt starka ämne. Som väl alla barn så ritade jag givetvis massor då jag var yngre men ganska tidigt i tonåren bleknade intresset för musiken. Dock skall sägas att jag tycker mycket om att se på målningar. Personligen blir det dock för mig inte andra målningar än de man lyckas googla fram, men vackert så. Man måste ju börja någonstädes.

Min gode vän sade en gång att sann konst sätter hjärtat i brand. Den ryska realisten Ilya Repin gör i varje fall mitt hjärta i behov av släckning med denna oerhört gripande bild av Ivan den förskräcklige (Ivan är född 1530) sonen som han nyss slagit ihjäl. Min blick dras till den för att ljuset är så förhäxat, också mattans texturer finner jag fängslande. Och Ivans blick är alldeles otrolig, jag kan inte slita mig.

Ivan den förskräcklige och hans son - Ilya Repin (1844 - 1930)

Och de kunde tydligen måla redan på 1600-talet. Willem Claeszoon Heda målade en del stilleben och denna målning är enligt mig fenomenal. Den är så oerhört realistisk enligt mig. Speciellt bägaren till höger finner jag nästan otäckt vacker.

Silleben - Willem Claeszoon Heda (1594 - 1680)

Den tredje bilden bjuder kanske på mest ögongodis, att analysera denna målning av Caspar David Friedrich står inte i min makt. Den kunskapen besitter jag inte. Men jag blir ändå dragen djupt in i landskapet som vår hjälte står på - han måste ju bara vara en hjälte eftersom han står på ett berg.

Vandraren över dimhavet - Caspar David Friedrich (1774 - 1840)

Vi avslutar inrikes. Den borgåfödde Albert har målat några mycket finska tavlor enligt mig. Ofta lyckas de fånga både idyllen och sorgen i den finska vardagen och festen. Hans målningar behandlar alla samhällsklasser och idealiserar mycket sparsamt. Här ser vi ett oerhört vackert landskap och en mycket välkomponerad bild som vid första anblicken ser ut som vilken båtfärd som helst. Men det tar inte länge innan märker att det finns en likkista med i skutan, den finska titeln på tavlan antyder dessutom att det är ett barn som ligger i kistan och vemodet i såväl blickarna som kroppshållningarna speglar det finska vemodet. som inte är så passionerat eller synligt, men ack så innerligt.

Likfärden - Albert Edelfelt (1854 - 1905)