 |
| En sned fluga |
Speciellt mycket tid spenderar jag inte på teatrar, men det är något jag vill ändra på. Få konstformer håller jag så högt som dramat.
Varför? Kan man ju fråga sig.
Svaret, skulle jag påstå, ligger i att en god föreställning är så mycket mer än bara en god föreställning. En föreställning skall innefatta väldigt mycket. Senaste lördag besökte jag något som jag i högsta grad skulle kalla för just en god föreställning, Kristina från Duvemåla på Svenska Teatern i Helsingfors.
Om vi funderar en stund över vad ett drama skall innehålla så har vi först och viktigast historien (prosa), men närmast lika viktigt är hur orden formuleras (poesi). En liten pjäs kanske innefattar bara dessa två element men för att sammanfoga dessa två element behövs givetvis skådespelarprestationer av klass (drama).
Men om föreställningen är av större skala och dessutom en musikal så kommer mycket mer in i bilden, scenografi, dräkter, ljud, ljus, regi, koreografi, musik, dans och mycket annat som publiken aldrig märker.
Personligen är för mig den kanske viktigaste delen av en föreställning hela spektaklet kring det. Det är helt enkelt något speciellt då hundratals personer klär upp sig, sammanstrålar i en förtjusande lokal och sedan i sina säten njuter av en pjäs. Dessutom serveras det ju ofta något ätbart i pausen, vilket alltid är en bonus.
Vad tyckte jag då om den nyrenoverade Svenska Teaterns uppsättning av Kristina från Duvemåla?
Det bör sägas att jag inte har sett alltför många pjäser i mitt liv. Men hur som helst var Kristina från Duvemåla det bästa jag bevittnat på en teaterscen. Det var så bra att jag började fundera kring livets mening, och det är inte varje föreställning som har den verkan på mig.
Kristina från Duvemåla får full poäng och jag ämnar mig dit igen!
Varför? Kan man ju fråga sig.
Svaret, skulle jag påstå, ligger i att en god föreställning är så mycket mer än bara en god föreställning. En föreställning skall innefatta väldigt mycket. Senaste lördag besökte jag något som jag i högsta grad skulle kalla för just en god föreställning, Kristina från Duvemåla på Svenska Teatern i Helsingfors.
Om vi funderar en stund över vad ett drama skall innehålla så har vi först och viktigast historien (prosa), men närmast lika viktigt är hur orden formuleras (poesi). En liten pjäs kanske innefattar bara dessa två element men för att sammanfoga dessa två element behövs givetvis skådespelarprestationer av klass (drama).
Men om föreställningen är av större skala och dessutom en musikal så kommer mycket mer in i bilden, scenografi, dräkter, ljud, ljus, regi, koreografi, musik, dans och mycket annat som publiken aldrig märker.
 |
| Nyrenoverade korridorer |
Vad tyckte jag då om den nyrenoverade Svenska Teaterns uppsättning av Kristina från Duvemåla?
Det bör sägas att jag inte har sett alltför många pjäser i mitt liv. Men hur som helst var Kristina från Duvemåla det bästa jag bevittnat på en teaterscen. Det var så bra att jag började fundera kring livets mening, och det är inte varje föreställning som har den verkan på mig.
Kristina från Duvemåla får full poäng och jag ämnar mig dit igen!
 |
| De undersköna läktarna och VIP-sätet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar