Det finns inget manligare än karlar!

En dag som denna händer det grejjer här på kulturbloggen.

God afton, bästa läsare!

Vi skall i kväll ta en titt (eller snarare lyssna) på karlar från tre olika delar av världen. Man kunde säkert göra detta till en doktorsavhandling i filosofi (det gör jag inte) men vi skall i förbifarten begrunda hur manskörer sjunger i dessa tre länder som vi har i detta inlägg.

Drottningen regerar med nådig hand, ryttarna rider i solnedgången och herrgårdarna är verkligen bebodda. Förhoppningsvis vet du redan att jag pratar om Storbritannien. Sånggruppen The King's Singers härstammar från detta land och nedan framför de Peter Knights underbart smöriga sång You are the New Day.

Efter att du har torkat tårarna och är emotionellt förberedd att läsa vidare så får du gissa vilket land vi nu beger oss till. Du tronar på minnet från fornstora da'r då ärat ditt namn flög över jorden, jag vet att du är och förblir vad du var... Olyckligtvis har jag ingen bättre propaganda för Svea rike än andra versen av nationalsången, men i ärlighetens namn är det otroligt uppeggande (bra gjort, du som skrev den frasen (tydligen Richard Dybäck)!). Kom du ljuva hjärtevän är nästa på vår lista, och sätt inte undan näsduken riktigt ännu. (Varning för att klippet har låg volym och att sången börjar efter ungefär en halvminut)

Här är vintern sträng, rovor och gröt står på menyn, folket sköter sig själva, stugorna timras och fylls av slitande släkter, på världskartan är du en plutt men i mitt hjärta är du det enda som finns. Kanske du redan gissade att sista anhalt skulle vara Finland. Och kanske du också gissade att en manskörssättning av Finlandiahymnen ur Sibelius tondikt Finlandia skulle avsluta vår resa.

Så slutar vår resa genom mandomen. Och som avslutning tänker jag berätta om något som utspelades i min skola för ett par år sedan.

En ortodox manskvintett besökte skolan och höll några föreläsningar för oss, och inte helt otippat så sjöng de också lite grand. Och som de sjöng. Jag har nog aldrig hört något liknande, det var frenetiskt fantastiskt. Männens register spann nog över minst tre oktaver, i perfekt bröstklang som var ren som guld. Dessa trollband verkligen oss som lyssnade, och en utav karlarna hade en speciellt skön stämma, som fick en av damerna i lyssnarskaran att till tolken säga: "fråga honom om han finns på riktigt?"

Tackar som läser!