Klassiska superhits (och klänningar) - 3. Klassicism

Mozart och grabbarna brukar jag kalla de kompositörer som kallas för wienklassicister, klassicister eller på fackspråk till och med klassiker. Idag skall vi behandla tiden mellan barocken och romantiken, som kanske någon kunde hävda att mest är bakgrundsmusik. Och även om mycket av musiken verkligen skrevs till precis det ändamålet finns det mängder av goda musikaliska idéer och revolutioner inom den klassiska perioden.

Men först dagens klänning. Vi kan tydligt se att de håller på att bli mer eleganta, tunnare tyger och smalare siluett. Också urringningen börjar vara snäppet till vågad.

Klassicistisk klänning

I brytningsskedet mellan barocken och klassicismen hittar vi rokoko. I bildkonsten och arkitekturen är den närmast överrepresenterad men särskilt stor del i musikhistorien får det inte. Om man övergeneraliserar kunde man påstå att det bara är transportsträckan mellan barock och klassicism och ingen egen musikalisk tidsperiod. Men vi har nämnt Bachs söner tidigare och nu kommer en av dem in i rampljuset, nämligen Carl Philipp Emanuel, som föddes 1717. Vi har tidigare berört cellon och nu skall den beröra oss på nytt.

Det är också under klassicismen som musiken arbetar sig in i salongerna och till och med ut på gatorna. Musik upphör i viss mån att vara en lyxvara för adeln och blir något som gemene man kan syssla med på ett annat sätt än förr. 1756 föds musikhistoriens största geni, Wolfgang Amadeus Mozart, som vid fem års ålder komponerade menuetter (om än inte av grandiosa mått) och impoviserade. Ett barn som historien säkerligen kommer att minnas så länge klockorna tickar. Liksom så många andra skrev han också sakrala verk som Laudate Dominum, här sjunget av den undersköna Katherine Jenkins.

Och från en gigant till en annan. Monstret från Wien som drev på musikens utveckling på både tekniska och själsliga plan. Det var Ludwig van Beethoven som föste in känslor i musiken, med det vill jag inte påstå att musiken innan detta var känslolös, men känslorna fick en helt ny plats. Med ett tekniskt kunnande som få, en bitter uppväxt och till sist total dövhet, under vilken han skrev sin nionde symfoni (även kallat januari-börjar-året-symfonin). Pianisten Glenn Gould spelade under sin livstid i allmänhet inte mycket annat än Bach, men det hände sig att man fick nöjet att höra honom spela Beethoven.

Fortsättning följer...

* * * Jag har slarvat bort bildkällan, det ursäktar jag för * * *