tisdag 16 oktober 2012

Klassiska superhits (och klänningar) - 4. Romantik

Humanismen vinner mark och mänskligheten uppmanas att säga nej till auktoriteter och finna sin egen väg till lycka. Vi har nått romantiken, då människan börjar stå i centrum.

Först har vi en klänning från den romantiska eran. Och den är minsann romantisk, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på vad som gör det, kanske färgerna?


Romantiken är som sagt människornas tidevarv, då virtuoser skattas högre än någon annan. Man skall vara konstnär och så får resten av ens liv se ut hur som helst, ju råddigare, desto bättre. Och de allra flesta kompositörer från 1800-talet är mycket riktigt totala sluskar - renässans-människan (som skall vara bra på allt) är daterad. Men i Polen föds år 1810 en man som snabbt blir världsberömd pianist. Men det speciella med Frédéric Chopin är att han också är en kultiverad man i salongerna, som damerna vill ha att göra med. Denne Chopin har kallats för den störste pianisten genom tiderna, och då man hör revolutionsetyden så kan man inte mycket annat än förstå.


I lilla Tavastehus föds en man 1865. Du vet säkert redan att jag talar om Jean "Janne" Sibelius. Det finska tonspråkets grundare och fullkomnare. Ingen före eller efter Sibelius har trampat så stora spår i den finländska musikhistorien. Hans sinne för orkestrering och klanger är till dagsdatum oöverträffat, och lär förbli så en god stund framåt. Mer behövs inte säga, bara lyssna och njut av huru en stråkorkester kan gnistra.


Under 1900-talet börjar tonaliteten bli ifrågasatt. Vad är musik? Så frågar man runtom i Europa, och vidderna breddas och melodier får ge efter för revolution där den spännande idén manglar ner potentiell skönhet. Det är i huvudsak två män som för kampen mot denna musikaliska revolution. Den ene hette Jean Sibelius. Den andra lystrade till Gustav Mahler. "En symfoni måste vara som hela världen, den måste innefatta allt." Och i sin andra symfoni slår han huvudet på spiken i en timslång kamp mellan död och liv där till sist livet segrar. Slutet av detta drama under ledning av Gustavo Dudamel hittas nedan.


Fortsättning följer...

* * * Återigen är bildkällan borttappad * * *

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar